Historik

Utdrag ur "Boken om Margretetorp" med författaren Ove Torgny:s tillstånd.

Margretetorp - ett av Nordens äldsta gästgiverier

Margretetorp ligger mycket strategiskt längs det naturliga och viktiga stråket från Skåne till övriga Sverige, och givetvis även Norge. Här vid Hallandsåsens fot har resenärer rastat i alla tider för mat och vila, både före och efter den tungkörda och strapatsrika resan över den sandiga åsen.

Det finns belägg för att det funnits gästgiveri på platsen redan på 1300-talet. Vissa uppgifter talar för att gästgiveriet är ännu äldre. Under medeltiden reste myndighetspersoner flitig och kungsgårdar och adelns gårdar gav övernattning. Kyrkans folk övernattade i kloster eller prästgårdar. Andra resenärer var få, och välkomna i vilken bondgård som helst. Utan några konkreta bevis kan det ha varit så att i Margretetorp där fanns en bondesläkt som gärna öppnade sitt hem för resenärer. Men med ökande trafik följde missbruk av gästfriheten och bönder våldgästades utan betalning.

I Sverige utfärdade kung Magnus Ladulås redan 1280 regler för att stoppa våldgästandet. I varje by skulle finnas en rättare som skulle tillhandahålla mat och logi mot betalning I Danmark, följaktligen även i Skåne, stiftade kung Erik Klipping, redan 1283, en lag med krav på att det skulle finnas härbärgen längs vägarna. Unionsdrottningen Margaretas lag från 1396 såg till att det fanns värdshus med fyra mils mellanrum.

Margretetorp låg på alldeles lagom avstånd från Helsingborg, den första hamnen för resenärer som skulle norrut. Drottning Margareta reste mycket och visste vilka krav som borde ställas. Det medeltida fordonet var förstås hästen. Gästgiveriet fungerade som dåtidens servicestation. Här kunde man byta häst eller få fortsatt resa med en annan skjuts. Fullt utbyggt blev gästgiveri- och skjutssystemet när Skåne blev svenskt och drottning Kristina utfärdade en gästgiveriförordning år 1644.

En plats där det händer

Efter freden i Roskilde 1658, då bland annat Skåne och Halland avträddes till Sverige, stundade svåra tider för Margretetorp på grund av det utsatta gränsläget. Snapphanar och såväl danska som svenska trupper rövade och brände. Säkerligen brändes hela byn, inklusive gästgiveriet, ner. Hallandsåsen hade även långt för snapphanekriget varit ett tillhåll för rövare och skogsmän. Ända in på 1800-talet hörde rövare och banditer till farorna för trafikanterna över åsen.

Under de kommande fredsåren på 1700-talet byggdes Margretetorp upp till full verksamhet. Den nya gården uppfördes som en stor skånsk bondgård. Gästgivaregårdarna, som i motsats till bykrogarna, kommit till genom kungliga förordningar fyllde många uppgifter. De var inte endast mat- och viloplatser för resande utan fungerade även som samlingslokaler för bönderna, och som knutpunkter för skjutsväsendet och postföringen.

Ekbergs - en riktig gästgivarsläkt

Under mycket lång tid var Margretetorp i den Ekbergska släktens ägo. Kyrkböckerna ger en tillförlitlig grund först under senare delen av 1700-talet, men gårdar gick ofta i arv från far till son, och så borde det även varit här. Anders Ekberg var krögare under andra halvan av 1800-talet, de år då gästgiverierna utvecklades till näringsställen och utflyktsmål. Han var en handfast man som gärna hjälpte ordningsmakten i jakten på tjuvar på åsen. Anders gevär hängde alltid över sängen - laddat.

När Anders dog 1896 tog hans änka Helen över. Hon hade vuxit upp hos sin rika faster på Irland och det var vid ett besök på Hallandsåsen som hon mötte Anders. Hon styrde gården med fast hand till sin död 1909. Det var inte vilken gästgivarmora som helst, hon talade tre främmande språk flytande. Den röda tegelvillan, som idag kallas Vinslottet, lät Helena bygga 1902 i irländsk-engelsk villastil.
Nästa generation Ekberg var den legendariske Carl Ekberg och hans hustru Esther. Han var historieberättaren som gav Fredrik Böök stoff till sina "Historier från Hallandsåsen", och som gjorde Margretetorp till det litterära gästgiveriet. Till den litterära och konstnärliga kretsen kring Fredik Böök hörde bland annat Erik Lindorm och Albert Engström.

Under Carls tid till flyttade gästgiveriet till "Vinslottet". I villan fans gästgiveriet kvar till 1955. Redan 1938 hade Carl köpt den trelängade Per-Andersgården som varit i en bondesläkts ägo i många hundra år. 1956 flyttade gästgiveriet dit. Det är den gården som idag är huvudbyggnaden.

Drottning Margaretas torp

Legenden berättar att unionsdrottningen Margareta reste i spetsen av sin här för att försöka besegra den svenske kungen Albrecht av Mecklenburg. Hon skulle ta sig över åsen med sitt sällskap och behövde mat och vila. Drottning Margareta tog in på krogen i Kägletorp, som Margretetorp hette då, och tyckte att servicen var god. Krögaren blev så glad att han på stående fot kallade sin krog Margretetorp, för att bevara minnet av det kungliga besöket.

Det är en god historia, men enligt Dialekt och ortsnamnsarkivet i Lund är namnet förmodligen mycket äldre än så. Gårdsnamn med Margareta som förstaled tillkom vanligen under 11-1200-talet. Första gången Margretetorp nämns i skrift är i Krabbes jordebok från 1524.
På kartan finner vi Margretetorp för första gången 1644. "Scania vulgo Schonen" är den första tämligen exakta kartan över Skåne.

Kändisar på genomresa

Birger Jarl reste till Danmark för att gifta sig med danske kungen Abels änka Mechtil. År 1261 passerade han Margretetorp med sitt stora sällskap på både ner- och uppresan. Där fann han en vänligt sinnad familj att gästa hos berättar legenden.
Både rikshövitsmannen Engelbrekt, som våren 1436 mötte Erik av Pommerns styrkor i Luntertun - nuvarande Ängelholm, och Heliga Birgitta kan ha rest genom byn Margretetorp.

I juni 1654 passerade den abdikerade drottningen Christina gränsen mellan Sverige och Danmark. När hon kommit över gränsen bytte hon från drottningdräkt till manskläder med värja vid höften. Det är inte troligt att hon bytte ute på heden. Margretetorp var det första "lokal" hon stötte på söder om gränsen, så det är troligt att bytet skedde där.

Gustaf III mötte sin brud Sofi Magdalena i Helsingborg 1766 och ledsagade henne hem med ett följe av 400 hästar och 56 vagnar. Vid bron över gränsbäcken hade hallänningarna rest en äreport av granris med en krona, som finns kvar i Östra Karups kyrka.
Oscar I gästade Margretetorp i samband med att den nya landsvägen invigdes 1850. Gustav VI stannade ofta till på väg till Sofiero.

Det senaste stora besöket var då Carl XVI Gustaf gjorde sin Eriksgata tillsammans med drottning Silvia i september 1983. Då åts lunch på Margretetorp med typisk skånsk meny: silltalrik, fasan, kaffe och kaka.

Få erbjudanden och tips
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev